Rätt trött..

Jobbade ihop typ 50 timmar förra veckan... Och då man står och går hela dagarna och dessutom lyfter tungt emellanåt kan ni väl räkna ut att man blir trött...

Ni som inte hängt med. Mitt förra förhållande sög rätt fett sedan länge, men man håller ju masken och hoppas på att det ska ordna sig på nåt sätt, men till slut får man inse att det inte går. Man kan inte leva med en deprimerad människa som lever för ett enda intresse och aldrig tar initiativ hur länge som helst utan att ledsna tyvärr. Att jag träffade A gjorde att jag slutligen tog steget bort från det. Kanske inte det optimala sättet, men gjort är gjort och jag ångrar inget, förutom möjligtvis att jag inte avslutade relationen tidigare. Jag känner mig lycklig nu. Tidigare har jag mest gått runt och varit liksom blank. Nollställd. Inte orkat bry mig så mycket. Inte orkat ta tag i något. Nu känns allt bättre och att A dessutom är en sån som också gillar att hitta på saker och att träffa folk, även de han inte känner sen innan, gör ju att det är mycket roligare att göra saker nu. Jag slipper ensam planera och åka iväg, slipper ensam ta allt ansvar. Slipper vara den som fixar allt.
Jag skule kunna skriva mer, men jag har inte tid just nu. Undrar ni nåt får ni fråga. ;)